Skrivtorka.
Vet inte riktigt varför, men kommer inte igång med skrivandet. Några sporadiska inlägg då och då är ju inte jättespännande. Får se hur det blir...
Fredag idag! Om nu någon missat det :) Jag började dagen med ett träningspass i pildammsparken. Varmt och soligt och svettigt!
Helgen blir lugn och skön, 1 års-kalas är det enda inplanerade. Har lovat mig själv att besöka mammas gravplats också, det var väldigt längesedan jag var där och skuldkänslorna byggs på för varje dag som går...men nu ska jag dit och göra lite vårfint tänkte jag.
Nu kommer snart både min stora och min lilla älskling hem, så bäst att hoppa in i duschen och förbereda lite mellis.
Denna ungen föddes glad! Eller nää det gjorde hon ju verkligen inte när jag tänker efter haha. Hon entrade världen med ett gallskrik och låg fastklistrad vid tutten de tre första månaderna, men sen så!
Heje!!
Jobbhelg för mig, så snart bär det iväg till mina små patienter. Gårdagens arbetspass flöt på rätt så bra trots bakfylla. I fredags var vi hemma hos vänner och gjorde hemlagad pizza och drack vin. Ronja levde rövare med deras lilla Jack som är drygt ett år äldre. Dem kämpade på in i det sista och deckade vid halv elvasnåret. Vid den tiden hade jag lyckats sluka en hel flaska vin själv, så det var inte bara Ronja som deckade vid nattningen haha. Kl 03.00 vaknade jag och tassade ut till köket där Chrille och Martin satt och drack whiskey och löste världsproblem :) Insåg att det inte riktigt var läge att bege oss hemåt, så vi gick och la oss i våningsängen och sov dem tre små timmarna som var kvar tills den lilla huliganen skulle vakna...
Nä nu en dusch och sen på med den vita uniformen och göra barnen friska och glada!
Ha en skön söndag!
En bild från Alcudiaresan i vintras. Fina familjen.
Min telefon har kastat in handduken...
Idag har jag och Ronja haft en ledig dag tillsammans. Morgonen kickade som vanligt igång vid 06 snåret (vafan!) och klockan nio var vi bland dem första att entra dörrarna till aqvakul. Lek och bus och en massa rutchkaneåkning blev det. Vi hade fantastiskt roligt fram tills den lilla telefonincidenten. Ronja stod på näsan och min telefon hamnade i poolen! Osis! Fast tur i oturen, det är nämligen hög tid att hämta ut en ny telefon i vilket fall som helst.
Vi lunchade på caféet och sedan körde vi hemåt igen. Det blev till att bära upp en sovandes Ronja till lägenheten :)
Nu ikväll har vi träffat Mia och Felicia med sin lille Sigge. Det skiljer tio månader mellan dem, och Ronja tycker ju såklart att han är rätt så barnslig och så :) Bebis kallar hon honom, som om inte hon är det liksom haha. Det blev både pussar och klappar på hans lilla huvud, men även små tjuvnyp i låren.
Nu ska jag krypa ner bredvid världens goaste lilla tjej, god natt!
hejdå från oss!
mittiveckanledig
Vilken lyxvecka, mina 75 % är lite knepigt uppdelade. Vissa veckor jobbar jag jättemycket och andra jättelite, inget direkt mellanting. Igår jobbade jag kväll och sen ska jag även jobba lördag och söndag kväll. Så jag är rätt mycket mittiveckanledig, som den här veckan tillexempel. Otroligt skönt!
Huset vi tittade på i Tygelsjö var helt perfekt, men både jag och Christian fick lite kalla fötter och insåg att vi inte är redo för hus än...bort från denna lilla tvåa ska vi, men nu siktar vi istället in oss på en större lägenhet, och skaffar hus när vi är lite "större och lite mognare" haha. Igår började jag pensionspara i alla fall, så lite vuxen känner jag mig allt :)
Ha en bra dag!
Den här statsungen behöver få andas lite lantluft snart...och jag med för den delen! Här tar vi ett snack med farmors höns i Tommarp.
Mysmåndag.
Idag är jag ledig, jobbar ju endast 75% vilket är otroligt skönt och alldeles lagom! Ingen lagom lön direkt, men såå värt det i alla fall.
Trivs jättebra på mitt arbete på barninfektionen, och blev otroligt glad och stolt när jag för några veckor sedan blev erbjuden en fast tjänst. Min framtidsplan är att vidareutbilda mig till barnsjuksköterska, och inom några år söka mig vidare till en barnavårdscentral.
Idag ska vi titta på hus! I Tygelsjö. Vi har egentligen lagt hustankarna på hyllan, och kollar mest efter större lägenhet för tillfället. Men det här huset alltså, det har verkligen det där lilla extra! Perfekt ställe att bo på enligt oss - mysigt, barnvänligt, bra förskolor/skolor, nära till havet, nära till stan, och bra förbindelser. 10 minuter med buss/bil så befinner man sig på Södervärn. Ja, som ni hör är vi lite sålda, men chansen att just det här huset blir vårt är rätt liten, då vi inte ens har sålt vår lägenhet än. Men det är kul att bara åka och kolla.
Nä, nu ska jag mumsa i mig en allt för sen lunch, och fortsätta njuta av denna lediga måndag.
Skuld.
Jag tänker inte på henne lika ofta. Jag besöker inte hennes grav lika ofta. Jag gråter inte lika ofta. De allra flesta dagar sveper förbi utan henne. Utan mamma.
Jag avskyr det.
Men jag vet. Jag vet att det är så livet är. Att man går vidare, för att kunna fungera, för att klara av att leva utan den människa som var hela ens värld. Den värld som rasade samman över en dag.
Hur klarar man egentligen att leva med sorg? Har vi en slags inneboende livsvilja som gör att vi klarar av sådana händelser?
Eller så klarar vi inte av det, utan bara försöker överleva helt enkelt. Försöker hålla oss ovanför ytan, trots att vi gång på gång dras ner på den mörkaste botten.
Den dag man låter dem fina minnena överskugga smärtan, då har man kanske kommit i mål?
Då har jag kommit i mål. För jag har gått vidare i min sorg, och förändrat mitt tänkande från att försöka glömma till att orka minnas.
Ändå brottas jag med dem där dumma skuldkänslorna. Ingen skulle ju varit lyckligare över det än mamma - att jag gått vidare menar jag. Att jag mår rätt så bra nu. Att jag äntligen känner glädje, äkta glädje.
Varför kan jag inte njuta av det, och tillåta mig själv att inte sörja lika intensivt längre?
"jag vill känna att jag levt mitt liv"
Visst är det så, att när tårarna rinner får själen andas. Fast det är dags att börja räkna skratten nu - istället för att väga alla tårar.
Min själ fick andas väldigt många gånger under graviditeten :) Men jag ser väldigt harmonisk ut. Jag önskar att alla kunde få vara med om det - att få bära ett liv inom sig är verkligen ett privilegium.
Livet som mamma...
Ronja valde att kicka igång denna söndag kl 06.00, så det var bara till att hoppa upp och duka fram frukosten...
Tänk om man hade åtminstone hälften av det glada morgonhumöret och energin på morgonen. Vi har mycket att ta efter från dem små liven.
Man är verkligen underprioriterad som förälder haha :) Kan komma på mig själv med att störa mig lite på detta, och tycka att Ronja borde visa lite tacksamhet istället för att gå runt och gnälla då man tex släpar sig iväg till lekplatsen fast huvudet värker och ögonen svider, eller när ens mat får stå och bli iskall för att madame väljer att leverera värsta stora bajsblöjan mitt i maten haha, kokar över inombords ibland alltså :) Helt orealistiska och knäppa tankar, men man är väl bara människa?
Känner av det här lite extra nu kanske för att jag har varit själv med Ronja hela helgen. Jag har alltid haft ett stort behov av ensamhet, och tycker att det är väldigt skönt att vara själv då och då. Så Chrille är mer än välkommen om ett tag, så att jag kan gå in och ta ett långt skönt bad och bara njuta av ensamheten och ladda batterierna lite.
Kojbygge i ottan.
Go'kväll
Peter, min bror har begärt ut mammas journaler från beroende centrum och psykiatriska kliniken, svårt att veta om man gör rätt i att ta del av dem. Kommer garanterat bli en jobbig och känslomässig läsning, men kanske kan vi få svar på några av alla frågor hon lämnade oss med.
Lördagen fortsatte sedan i lugnets tecken, Ronja och jag delade på en pizza och tog sedan ett bad tillsammans. Nu sover loppan och jag tänker koka mig en kopp té och krypa upp i soffan. Hoppas på en lugnare natt i natt, utan en massa kräk...
Trodde Chrille skulle komma hit nu ikväll när dem var färdiga med musikvideon, men så verkar det inte bli. Jaja mer choklad åt mig :)
Ha en skön kväll!
En stormig lördag i mars.
Jag och Ronja befinner oss på potatisåkern i svärfars lägenhet. Han är i Stockholm över helgen och Chrille är busy med The trues musikvideo, så vi blev helt enkelt utsjasade från hemmet. Men inte oss emot, här har vi det bra. I detta nu sover Ronja, och jag borde som vanligt göra detsamma då madame var uppe och snurrade 2,5 timme i natt...ska strax krypa ner bredvid hennes underbara lilla kropp och borra in min näsa i den lilla nacken som doftar ljuvligt. Eller nä det gör den ju faktiskt inte alls idag, snarare kräk haha. Stackarn spydde ner hela sängen, sig själv och mig i natt. Glammigt.
Min starkaste av stjärnor.
Är det bara här vid havet det blåser extremt mycket?! Har stått och kollat på en stackars fiskmås som frenetiskt försöker ta sig fram i vinden haha, han kommer i princip ingenstans :) Senare idag ska vi hem till min bror, om vi inte blåser iväg. Har ingen bil så det gäller att hålla hårt i vagnen. Tur det inte är en lång bit att gå. Vi skulle egentligen till kyrkogården och göra vårfint hos mamma, men det får bli en annan dag.
Chrille håller som sagt på att spela in en musikvideo. Och några scener ska spelas in i vår lägenhet. Väntar med spänning på resultatet, deras manus låter väldig bra i alla fall. Dem är så duktiga, snart lanseras deras nya skiva och releasefesten närmar sig. Är så sjukt stolt över honom, han förtjänar verkligen en framgång nu!
Mitt nya positiva liv.
Fy vad vi är uttråkade här hemma! Ronja klättrar bokstavligt talat på väggarna och mitt tålamod är inte på topp. Hon är väldigt svängig i humöret om man säger som så. Det är bara att gilla läget och ta emot hennes ilska och frustation, inte det lättaste när man själv bara vill slänga sig på golvet och skrika haha :)
Bilden ovan speglar mitt dåliga samvete över lite ipad-pillande ser jag nu haha :) "Nä nu får vi ta och vara lite kreativa Ronja!"
Längtar till nästa vecka, då vi (förhoppningsvis!) är tillbaka till vardagen igen med jobb och förskola.
Energin har hon men den tryter snabbt, då är mammas famn (läs ipaden) den bästa. Ett uns av dålig samvete sköljer över mig när hon sitter med den. Hur ska man orka med att alltid vara den där påhittiga, pigga, glada, närvarande mamman?
Ibland njuter jag av att sitta själv i köket med en varm kopp kaffe (ja, varm, kraven är inte höga som ni hör) medan hon sitter i soffan med ipaden. Det gör jag verkligen. Men jag njuter självklart desto mer av tiden vi är tillsammans. Så klart!
Idag tänker vi i alla fall lämna den här äckliga smittohärden och ta oss ut på en liten utflykt, Ronja och jag. Vi behöver båda lite av solens d-vitaminstrålar och ladda våra ynkliga små kroppar med ny energi. Bäst att passa på, för enligt Aftonbladet är vintern på väg tillbaka! Vad händer med vårt klimat?!
Nä, packa väskan var det ja. En termos med kaffe, lite kardemummabullar och blåbärssoppa blir det. Hoppas lilla damens humör håller för detta nu då. Fast hon är betydligt bättre idag än förgående dagar. Nu äter hon åtminstone, i alla fall lite mer än en halv piggelin :)
Bilden ovan speglar mitt dåliga samvete över lite ipad-pillande ser jag nu haha :) "Nä nu får vi ta och vara lite kreativa Ronja!"
Nä nu ska denna kreativa och påhittiga mamman ta tag i denna fantastiskt underbara dag! Ni ser ironin mellan raderna va? Men skämt och sido, jag måste börja tänka lite mer positivt. Fick mig en blåsning av Christian här om dagen att jag jämt är trött och tråkig (tack för den liksom haha) Riktig så farligt är det inte, han hade nog lite lågt blodsocker just i den stunden, men det ligger lite i det, faktiskt. Så från och med NU ska jag lära mig att styra över mina tankar. Man har ju faktiskt ett val, man kan välja glädje även i de mörkaste av stunder.
Sjukstuga
Godkväll från sjukstugan!
Här hemma frodas diverse små partiklar, en liten kompott av mässling, påssjuka, röda hund (vaccin) till lite räserbajs och kräkvirus. Det sistnämnda är dock mamman skonad från, tack gode gud! Jag bidrar istället med lite snor och hostpartiklar...
Ronja har verkligen åkt på det mesta sedan förskolestarten, hon lär bygga upp ett grymt immunförsvar i alla fall, positivt tänkande var det här!
Hon är så tapper det lilla livet, men oj vilket humör hon har alltså! Det förstärks ju såklart när hon är sjuk. Hon slänger sig på golvet och gallskriker som om hela livet rasar samman så fort något inte går som hon vill, som tex när hon inte får upp en makaron på gaffeln, typ så :)
Har ni förresten provat den här pastan?
Perfekt lunch för småbarnsföräldrar, koka en (en!) minut och toppa med lite olivolja, tomat, fetaost och peppar.
Voilà! Rekommenderas.
När ett liv slocknar föds ett nytt.
Nästan ett år efter mammas död fick vi reda på att jag hade ett liv inom mig. Livet kom till oss 27:e juli 2012 och sedan den dagen har sorgen efter mamma tagit en ny vändning. Självklart finns den där, och gör sig påmind varje dag. Men jag är övertygad om att mammas själ lever vidare i Ronja, och att mammas död på något sätt hade en mening. Det låter hårt, men faktum är att mammas kropp och själ behövde ro, och jag behövde börja leva, inte leva enbart för mamma. Vi lyckads aldrig bryta det mönstret förrän det var försent...
Missförstå mig rätt, jag önskar av hela mitt hjärta att detta aldrig hade hänt, och jag hade kunnat göra nästan allt för att få tillbaka min mamma. Min friska, levnadsglada mamma, inte den mamman som behövde kemiska substanser för att överleva.
Snart fyra år har gått, och jag har förstått att sorgen aldrig kommer att försvinna. Den är en del av mig. Jag har fått professionell hjälp, och äter fortfarande antidepressiva - sorg går inte att medicinera bort. Men jag har inte fastnat i sorgen, vilket jag i början trodde att jag skulle göra. Jag tycker själv att jag har hanterat min sorg bra, och att jag återigen visat bevis på den enorma styrka jag besitter.
Den inre styrka som finns inom mig är min mammas, en starkare kvinna har jag aldrig någonsin mött. En stark kvinna med en trasig själ. Det var min mamma. Så känner jag mig också ibland - men då finns Christian och Ronja finns där och lagar mig. Klistrar ihop mitt söndriga hjärta och pusslar ihop min själ med kärleksfulla och lekfulla händer. Dem är det finaste i världen.
Ronja är så enormt kärleksfull och har så fina egenskaper som speglar min mammas personlighet väldigt mycket. Varje morgon vaknar jag av en knubbig liten hand som klappar min kind, och en blöt liten puss mitt på munnen. Alla spontana kramar och pussar får mig att orka. Alla hjärtliga skratt får min själ att le.
Det slocknade livet har tänt ett nytt liv. Mitt i all sorg och saknad finns ett otroligt stark skimrande ljus, min dotter. Min älskade Ronja.
Vad vore jag utan dig?
Dagen började ju bra...
Tummen upp för att komma till jobb 06.30 och inse att man inte ska vara där förrän om SJU timmar! Helvete.
Hur kan lycka vara ett val?
När jag såg att klockan slagit 04.30 insåg att jag att det var kört. En natt utan sömn är lika med en natt med ohanterliga tankar, som dessvärre är lika med en inkompetent sjuksköterska. Hej sjukanmälan.
Så här sitter jag nu och slevar i mig min gröt och försöker få ordning på mig själv. Såg verkligen fram emot att jobba idag då jag varit därifrån ett par dagar nu. Men imorgon är en annan dag – en ny dag med nya möjligheter. Det är det som är så häftigt med livet.
Det är överväldigande att tänka att allt i min kropp är i ständig förändring. Just nu, i denna sekund förändras millioner av mina celler. Man vet att 98 procent av atomerna i kroppens celler byts ut under ett år. Vårt skelett restaureras helt och fullständigt var tredje månad. Vår hud är ny och utbytt var femte dag…hela min kropp är ”ny” på två år. Varje atom, varje molekyl och varje cell är utbytt och ny.
Jag är alltså inte samma människa idag som jag var igår. Jag är en ny människa var morgon jag stiger upp. Hur ofattbart är inte det?
Här åkte ni visst på lite (o)nödig fakta om människokroppen (hämtad från Kay Pollak). Men håll med om att det ger livet en ny dimension? Tänk vilka enorma möjligheter vi har egentligen!
Jag skapar min egen verklighet.
Tänk om det vore så enkelt, eller tänk så är det så enkelt? Tänk om det enda som behövs är rätt verktyg?
