ettslocknatliv

När ett liv slocknar föds ett nytt.

Nästan ett år efter mammas död fick vi reda på att jag hade ett liv inom mig. Livet kom till oss 27:e juli 2012 och sedan den dagen har sorgen efter mamma tagit en ny vändning. Självklart finns den där, och gör sig påmind varje dag. Men jag är övertygad om att mammas själ lever vidare i Ronja, och att mammas död på något sätt hade en mening. Det låter hårt, men faktum är att mammas kropp och själ behövde ro, och jag behövde börja leva, inte leva enbart för mamma. Vi lyckads aldrig bryta det mönstret förrän det var försent...

Missförstå mig rätt, jag önskar av hela mitt hjärta att detta aldrig hade hänt, och jag hade kunnat göra nästan allt för att få tillbaka min mamma. Min friska, levnadsglada mamma, inte den mamman som behövde kemiska substanser för att överleva. 

Snart fyra år har gått, och jag har förstått att sorgen aldrig kommer att försvinna. Den är en del av mig. Jag har fått professionell hjälp, och äter fortfarande antidepressiva - sorg går inte att medicinera bort. Men jag har inte fastnat i sorgen, vilket jag i början trodde att jag skulle göra. Jag tycker själv att jag har hanterat min sorg bra, och att jag återigen visat bevis på den enorma styrka jag besitter. 

Den inre styrka som finns inom mig är min mammas, en starkare kvinna har jag aldrig någonsin mött. En stark kvinna med en trasig själ. Det var min mamma. Så känner jag mig också ibland - men då finns Christian och Ronja finns där och lagar mig. Klistrar ihop mitt söndriga hjärta och pusslar ihop min själ med kärleksfulla och lekfulla händer. Dem är det finaste i världen. 

Ronja är så enormt kärleksfull och har så fina egenskaper som speglar min mammas personlighet väldigt mycket. Varje morgon vaknar jag av en knubbig liten hand som klappar min kind, och en blöt liten puss mitt på munnen. Alla spontana kramar och pussar får mig att orka. Alla hjärtliga skratt får min själ att le. 

Det slocknade livet har tänt ett nytt liv. Mitt i all sorg och saknad finns ett otroligt stark skimrande ljus, min dotter. Min älskade Ronja. 

Vad vore jag utan dig?