ettslocknatliv

Har idag fått se baksidan av alla solskenshistorier jag hittills mött på kardiologen. Medverkade i en akutsituation som inte fick något fint slut. Är livrädd för hur jag kommer hantera liknande situationer som färdig sjuksköterska…kommer jag någonsin kunna bemöta förtvivlade anhöriga utan att bryta ihop själv? Kommer jag med min erfarenhet någonsin kunna medföra något bra? Om så inte är fallet bör jag söka mig ifrån vården.

Ska spendera resten av dagen och kvällen på kardiologen. Ogillar kvällspass, känns som hela dagen går förlorad. Även om man går upp i tid så sticker timmarna iväg och helt plötsligt står man där i sin vita kostym och räddar liv :)

 

Jag har i alla fall hunnit med lite plugg, ordnat med matlåda och handlat fina tulpaner till min fina pojkvän. Han är värd varenda tulpan i hela universum! Hoppas han blir glad när han kommer hem.

 

Ett leende kan räcka för att göra någon glad, tänk vad lite det krävs. Igår mötte jag en farbror på gatan, han såg sådär liten och sorgsen ut. Jag log mot honom och då tackade han mig för att jag precis gjort hans dag lite lättare.

 

 

Då var det ny dag igen. Inleder denna med smoothie och ledarskapsplugg, inlämning i morgon...
I natt besökte du mig, Mamma. Det var så verkligt, du skrattade och strålade som bara du kan. Det var längesedan jag såg dig så lycklig. Är du lycklig nu Mamma? Var det det du ville visa mig? Jag älskar att du är lycklig.

Examen närmar sig och det känns i magen. Skräckblandad förtjusning! Har fått tid för min kliniska eximination, huuua vad nervöst! Känner jag mina nerver rätt kommer dem spela mig ett stort spratt! Examensklänningen är inhandlad i alla fall, köpte den i Barcelona!

Otroligt skönt att klockan inte ringde 05.20 idag! Börjar inte förrän 13.00 och ska försöka ta till vara på varenda liten ledig minut fram till dess. Jag börjar med en solskenspromenad!

Fick gå lite tidigare från praktiken idag, skönt! Ska snöra på mig promenadskorna och ge mig iväg på en runda.  Jag tycker om att promenera för mig själv med mina tankar, pratar nästan alltid med mamma när jag är ute och går. Folk måste tro att jag är knäpp men det struntar jag i. Det är coolt att vara knäpp :)

Barcelona - vilken vacker stad! För stor (eller för mycket att hinna uppleva) på fyra dagar. Men vi utnyttjade varenda liten minut till max! Tagit oss runt med metro och bussar, men fram för allt till fots. Herreguuud vad vi har gått, flera mil om dagen! Men vi hittade många fina platser. Gamla stan var sanslöst vacker. Gränder med små butiker i uråldriga hus, gatumusikanter, mysiga uteserveringar och en fantastiskt fin katedral.

 

Våra promenader har inte bara varit självvalda kan jag lova. Förvirrings-promenader delux! Antingen har vi otroligt dåligt lokalsinne eller så är Barcelona en svår stad att hitta i. Tror på det sistnämnda :)

 

God mat har vi ätit! Eller okej, inte bara god…har man bara fyra dagar vill man inte göra några matmissar, trots allt lyckades vi med några stycken…jättesvårt att veta vilka restauranger som är bra ju. Sista kvällen hittade vi en fantastisk tapasrestaurang i alla fall.

 

En hel dag ägnade vi åt shopping. Utbudet var enormt! Vi glömde tid och rum och mat och dryck så vi var helt färdiga tillslut. Men mycket fint fick hänga med hem till Sverige.

 

Vädret var det lite sisådär med. Sista dagen behagade solen titta fram. Då gottade vi oss i Park Guell, som för övrigt kändes som en resa in i ett sagolandskap. Där hade vi lite picknick och strosade runt och njöt till fullo av vår sista dag.

 

I morgon drar vardagen igång igen. Men än är inte semestern slut, ikväll blir det grillmys med Chrillepille! Saknat den lille rackaren :)

 

Tapasbuffé

Isbar - på stranden!

Så jäkla gott!

Cool bild :)

Ingen privacy här inte :) Hotelrummet var så high tech att vi inte ens kunde tända lamporna!

Charmiga små butiker i gamla stan

Jag tände ett ljus för Mamma

Tack för en fantastisk resa Kimsan!

Fantastiska upplevelser

God mat och dryck

Sol varvat med regn och moln (mest moln, lite bittert att åka ifrån solen)

Skratt varvat med gråt

Förvirring (metroförvirring – gatuförvirring – allmän förvirring)

Värkande fötter – ni skulle bara veta hur mycket vi har gått!

Shopping, bästa shoppingen någonsin!

 

Fyra fantastiska dagar helt enkelt! Vill ut i solen nu, skriver lite mer om resan vid ett annat tillfälle. Här är några bilder i alla fall!

 

Mys i Park Guell

Hotellets takterass, kolla in poolen!

Besök i Sagrada Familia

Hjälp

Bästa frullen!

Vackert

 

Ska infinna mig på Centralen om fyra timmar!! Då tuffar nämligen tåget mot Kastrup. Måste sova ett par timmar nu!

Vi hade en fantastisk helg i Ängelholm. Lördagskvällen slutade dock lite kaotiskt. Klockan var runt halv elva när vi hörde värsta dunsen. Vi var säkra på att det var någon i huset! Christian tog kommandot och smög ut i köket, jag tätt efter såklart. Han tog en kniv och gav mig en annan, så smög vi runt med knivarna i högsta hugg och tittade under sängar, i garderober, bakom dörrar, ja överallt! Jag rörde mig inte en millimeter från Chrille :) Så jävla elakt att skrämma upp mig så mycket! Började nästan gråta så rädd jag var. Fast han var också rädd även om han inte ville visa det haha!

 

Vi hittade självklart inte någon inbrottstjuv, utan upptäckte bara en cykelhjälm på hallgolvet, antagligen hade den trillat ner från hatthyllan. Men det var inte bevis nog, Chrille fortsatte roa sig och sa att det omöjligt kunde vara den som låtit så högt - att någon inbrottstjuv måste kollat upp när hans pappa skulle åka på semester och beslutat sig för att slå till då. Asså ni skulle sett oss! Omöjligt att återberätta.

 

Tillslut gick vi och la oss, med knivarna på sängbordet, lampan tänd och byrån framdragen framför sovrumsdörren för att vi skulle hinna hoppa ut från fönstret om någon försökte ta sig in. Herregud! Vi överlevde natten i alla fall :)

 

Jaja, nu ska jag äta lite lunch innan de är dags att bege sig till praktiken denna soliga måndag!

 

 

Sorgen blir så påtaglig när jag ser din gravsten och inser att det är du - min mamma som ligger där nere i den kalla jorden. Jag hoppas att min kärlek värmer dig älskade lilla mamma. Tårarna ramade in mitt ansikte när jag satt hos dig, men det var skönt för jag kände din närvaro. Just i den stunden var det du och jag, den känslan vill jag leva på.

 

När vi lämnade kyrkogården kände jag mig harmonisk i kroppen, nästan lite glad. Jag avskyr att jag känner skuld för det, att det känns som jag sviker när jag skrattar. Men du älskar ju att se mig skratta, det har du alltid gjort. Jag skrattar för dig Mamma.

 

Igår var jag glad - på riktigt. Christian var glad, vi strålade likt solen. Efter vi besökt kyrkogården satte vi oss i bilen och körde mot Ängelholm. Vi sjöng och skrattade hela vägen fram. Väl framme snörde vi på promenadskorna och njöt av kvällssolen längs med havet! Kvällen avslutades med glass och godis framför en skräckfilm. En perfekt början på en perfekt helg.

 

Nu har vi precis ätit frukost och jag tänkte ta en promenad medan Chrille pluggar. Jag borde också plugga, har en artikel som ska redovisas på måndag. Men jag tänker ta tillvara på den harmoni jag känner i min kropp just nu. Vet aldrig när den behagar dyka upp nästa gång.

 

Vi ska till kyrkogården idag Mamma, jag och Chrille. Det gör så ont att se din gravsten. Du ska inte ligga där. Du ska vara här, hos oss. Hos dem som älskar dig mest i hela världen, hos dem vars liv aldrig blir det samma igen...

Di Leva, ett kosmiskt troll iförd klänning? Ja, det går hem hos mig i alla fall. Under två timmar bringade han värme, humor och eftertänksamhet i både sång och tal. Ungefär 30 minuter av konserten utgjordes av prat. Allt från Olof Palmes tragiska livsöde till att varje litet grässtrå är unikt. Titt som tätt drack han vatten ur sin vattenkanna och slängde ut frukt till publiken. Han är verkligen jätte märklig men ändå störtskön, och skriver fantastiska texter som berör enda in i själen.

 

Fredag i morgon! En otroligt efterlängtad veckodag. Helgen ska tillbringas Ängelholm. Vi har huset för oss själva då Christians pappa med familj åker till Thailand. Ska bli mysigt! Hoppas på vårvärme så vi kan grilla i trädgården, är det inte grillväder så vill jag laga nån thailändsk rätt, fick sånt himla sug efter thaimat idag, mmmm! Och en Singha! Åhhh

 

Ljuslyktor är för alla änglar som inte kunde stanna kvar på jorden. Som slets härifrån hastigt eller som försvann med tiden. För alla dem vi saknar. Dem vi gråter för innan vi somnar. För dem som inte lever längre – För dem vi kommer sakna i resten av våra liv.

 

När jag stod där med lyktan i mina händer lät jag tårarna rinna längst kinderna och smärtan blomstra ut i varje del av kroppen. Jag skickade upp ljuslyktan för att skicka iväg kärlek. Kanske fick du alla kramar jag skickade upp och all kärlek jag försökte fylla lyktan med?

 

Lyktan fylldes med luft på samma sätt som jag fylldes med smärta, jag fylldes tills jag bara ville släppa taget och flyga iväg. Men i smärtan så kände jag ändå hopp. Jag stod där och insåg att jag har överlevt varje dag utan dig Mamma. Varje hinder har jag bestigit och varje grop har jag klättrat ur.  Samtidigt som ljuset spreds över himlen spreds ett hopp i mig.

Att leva utan dig är som att leva i en oändlig mardröm – Men jag lever i alla fall Mamma, jag lever för dig.

 

 

Nu har vi varit i Kävlinge, snurrade runt ett bra tag bland villorna innan vi hittade rätt. Men nu är vi i alla fall hemma igen och i våra händer har vi varsin biljett till Barcelona!!

 

Resan hittade vi på Blocket (?!) av alla ställen! Lite klydd med namnbyte på biljetter och hotell och så, men värt varenda liten möda vi lagt ner på detta. Vi åker nästa onsdag och kommer njuta av fyra sköna dagar fyllda med massa härligheter. Har inte varit i Barcelona tidigare så det ska bli en fantastisk upplevelse!

 

 

 

Det blev en spontanfest igår hemma hos André och Linnea. Kvällssol, rosé, somriga drinkar med färska bär och ett gäng glada människor förgyllde kvällen!

 

Nu ska jag slänga ihop en fruktsallad och sätta mig på gården med en bok och njuta av vårvärmen! Hoppas ni gör det samma!

 

Lite senare idag ska jag och Kim åka till Kävlinge och fixa en grej! En väldigt härlig grej!! Berättar när jag kommer hem!

 

 

Vaknade av att solens strålar trängde in genom persiennerna i sovrummet. Det gjorde det lättare att stiga upp och ta emot en ny dag. Ett sms om en skogspromenad gjorde det ännu lättare.

 

Skogen är magisk! Solen värmde, träden glittrade, vitsipporna stod ståtligt uppradade i mängder, fåglarna var glada och människor skrattade. Även jag, Louise får mig alltid att skratta – ärliga, äkta skratt som känns ända ner i magen.

 

Vi besökte statarmuseet, världens mysigaste fik! Kändes som vi åkte tillbaka flera år i tiden, så lantligt och barnen i bullerbyn-aktigt :)  Köpte kaffe och té och hembakad rabarberpaj med vaniljsås. Sen satte vi oss på en bänk ute på gården och njöt i flera timmar. Solen sken på oss och det var helt vindstilla. Plagg efter plagg åkte av och till slut satt vi i linne! Livet! Vi njöt till fullo.

 

Jag njuter till fullo av att kunna njuta till fullo! För det gjorde jag verkligen idag. En magisk känsla.

 

 

 

Ringde och sjukanmälde mig i morse. Bestämde mig för att göra det redan igår när jag kom hem från praktiken. Hade samlat på mig så mycket ångest under dagen att det exploderade när jag kom hem. Dem senaste två dagarna har varit mörka. Jag har svårt att hantera min situation vad gäller praktiken. Det känns inte bra, jag är på väg att ge upp. Jag har ingen ork att prestera och uppfylla alla krav som ställs på mig. Det finns liksom ingen plats för det nu. Det blir för mycket. Min hjärna reder inte ut det.

 

Men jag tänker inte ge upp, det sätter min styrka stopp för. Ibland önskar jag att jag inte vore så stark. Att jag inte klarade av att le när hela min kropp skriker av ångest.

 

I morse vaknade jag av ömma pussar och ljuvlig frukost. Vid frukostbordet fick Christian mig att lätta mitt hjärta, tårarna föll och min ostmacka blev salt och våt. Men det var precis det jag behövde. Varför har jag så svårt för att prata? När jag vet hur skön känslan är efteråt. Den sinnesstämning jag upplever då klumpen i halsen ger sig av, och stenen i magen bryts ner är ovärderlig.

 

Nu ska jag försöka kvarstanna i den här känslan och njuta av en ledig dag tillsammans med mannen i mitt liv.

 

 

Idag har jag motvind. Motvind som leder till tankar - tårar - saknad.

 

Det känns så oändligt ödsligt och tomt.

 

Om ni bara visste vad jag kämpar med att få livet att rulla på som vanligt. Men kan det någonsin bli vanligt igen? Kan jag överhuvudtaget bli vanligt igen? Kan man bli vanlig om man bär med sig en saknad överallt?

 

Kan man någonsin sluta sakna?

 

Mamma, jag saknar dig så. Jag behöver dig.

Christian köpte hem en juice till mig, för fertila kvinnor som behöver extra järn och folsyra...hmmm.



Jag gick och köpte två nya tésorter.





Köpte videung på torget. Nu är det vår hemma hos oss!





Dekorerade bordet med våriga tulpaner.

Både hjärna och kropp skriker efter en ledig dag! Ska bli underbart att vara ledig imorgon och låta hjärnan varva ner lite, den går verkligen på högvarv varje dag på praktiken. Det går väldigt bra för mig, tycker jag :) Jag får mycket beröm och det värmer.

 

Ska strax iväg och träna, ska bli skönt! Hej så länge!

 

God morgon! Vaknade klockan åtta och har legat i sängen och läst och druckit té fram till nu. Mysmorgon. Tänkte ta en promenad bort till bageriet och köpa goda bullar. Tror det hade uppskattats av en viss herr Hagman som var ute och svirade och kom hem halv fem i morse.

 

Klockan ett ska jag vara på plats på praktiken igen, hade hellre stannat hemma med Christian och varit sympatibakis. För det innebär skräpmat och häng i soffan, och det är jag hemskt sugen på :)

 

Ha en skön söndag!

 

 

Häftig manick :)

Jag tog fram lådan där jag sparat lite minnen av mamma. Jag blev sittandes på golvet med lådan en lång stund medan jag lät känslovågen skölja över mig. Tårar blev till skratt, skratt blev till ilska, ilska blev till tårar, tårar blev till tacksamhet. Tacksamhet för den tiden jag fick ha mamma i livet.




Små kärlekshandlingar till mamma från mig som hon har sparat genom åren.

Praktiken upptar en stor del av mitt liv just nu. Trivs gör jag sådär. Längtar tillbaka till vänligheten och ödmjukheten på akva.

 

Annars så? Mammas lägenhet har blivit såld, känns både skönt och ledsamt. Jag saknar henne hela tiden - varje dag. Likaså Ninja. Hon var en så stor del av mamma, när jag kramade Ninja kramade jag mamma. Jag saknar deras kramar.

 

Jag har praktik hela helgen lång. Ska faktiskt bli skönt med lite kontinuitet då jag kommer ha samma patienter hela helgen. Att följa upp sina patienter underlättar något enormt och medför ett viktigt lärande :) Har varit väldigt hattigt och rörigt på den fronten enda sedan jag började.

 

Hoppas ni får en härlig helg och att solen behagar titta fram.