Mitt nya positiva liv.

Fy vad vi är uttråkade här hemma! Ronja klättrar bokstavligt talat på väggarna och mitt tålamod är inte på topp. Hon är väldigt svängig i humöret om man säger som så. Det är bara att gilla läget och ta emot hennes ilska och frustation, inte det lättaste när man själv bara vill slänga sig på golvet och skrika haha :) 
Längtar till nästa vecka, då vi (förhoppningsvis!) är tillbaka till vardagen igen med jobb och förskola. 

Energin har hon men den tryter snabbt, då är mammas famn (läs ipaden) den bästa. Ett uns av dålig samvete sköljer över mig när hon sitter med den. Hur ska man orka med att alltid vara den där påhittiga, pigga, glada, närvarande mamman? 
Ibland njuter jag av att sitta själv i köket med en varm kopp kaffe (ja, varm, kraven är inte höga som ni hör) medan hon sitter i soffan med ipaden. Det gör jag verkligen. Men jag njuter självklart desto mer av tiden vi är tillsammans. Så klart!

Idag tänker vi i alla fall lämna den här äckliga smittohärden och ta oss ut på en liten utflykt, Ronja och jag. Vi behöver båda lite av solens d-vitaminstrålar och ladda våra ynkliga små kroppar med ny energi. Bäst att passa på, för enligt Aftonbladet är vintern på väg tillbaka! Vad händer med vårt klimat?! 

Nä, packa väskan var det ja. En termos med kaffe, lite kardemummabullar och blåbärssoppa blir det. Hoppas lilla damens humör håller för detta nu då. Fast hon är betydligt bättre idag än förgående dagar. Nu äter hon åtminstone, i alla fall lite mer än en halv piggelin :) 


Bilden ovan speglar mitt dåliga samvete över lite ipad-pillande ser jag nu haha :) "Nä nu får vi ta och vara lite kreativa Ronja!" 

Nä nu ska denna kreativa och påhittiga mamman ta tag i denna fantastiskt underbara dag! Ni ser ironin mellan raderna va? Men skämt och sido, jag måste börja tänka lite mer positivt. Fick mig en blåsning av Christian här om dagen att jag jämt är trött och tråkig (tack för den liksom haha) Riktig så farligt är det inte, han hade nog lite lågt blodsocker just i den stunden, men det ligger lite i det, faktiskt. Så från och med NU ska jag lära mig att styra över mina tankar. Man har ju faktiskt ett val, man kan välja glädje även i de mörkaste av stunder. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0